Är det inte lite underligt att vi idag sitter och bråkar med samma problem som för femton år sedan? Det här med internetuppkoppling. Visst, idag är det inte skräniga 56.6-modem som krånglar, men väl trådlösa uppkopplingar och sura routrar. Och visst är Mac och PC bättre kompisar idag än förut, men fortfarande är det ju lite si och så med en hel del saker. På femton år. Kan man inte fixa sånt då? Hur svårt kan det vara? :)
Jag undrar just vad vi sitter och svär åt om femton år.
Imorgon är det dags att hålla utbildning om sociala medier igen. Kul! Powerpointen är klar, usb:t laddat och datorn förberedd. Nu dags för sömn. Men kanske kanske hinner jag läsa klart de sista sidorna i Piraterna – historien om The Pirate Bay, Piratpartiet och Piratbyrån. Intressant nutidshistoria.
Det finns få saker som kan irritera mig så som strulande teknik. Fjärrkontroller som inte fungerar, digitaltvboxar som ballar ur och servrar med samarbetssvårigheter får mig att svära. Jag har i stort sett inget tålamod alls och ser inte alls några ”spännande utmaningar” i problem av denna typ (tack och lov finns det andra som gör det).
Idag är det mailen som strular. Tack vare en avklippt sladd. Jamenvisst! En så kallad opto-fiberkabel har skadats i samband med ett vägarbete på sträckan mellan Helsingborg och Höganäs på måndagförmiddagen.
Fråga 1: Hur kan detta hända?
Fråga 2: Hur kan en internetleverantör eller ett webbhotell vara SÅ beroende av EN enda sladd? Varför har man inte en plan B om något sådant här skulle inträffa? Bakläxa! (Särskilt med tanke med att man marknadsför sig med argumentet ”Garanterad högsta möjliga upptid på samtliga tjänster”.) Jag är både förvånad och besviken på en leverantör som jag aldrig någonsin tidigare haft anledning att ifrågasätta under alla dessa år som kund. Jag förutsatte att det i alla lägen fanns en plan B.
Fråga 3: Vad får vi kunder för ersättning och av vem? Vi har inte kunnat jobba ordentligt idag på grund av detta vilket skapar en hel del förluster. Inte minst vad gäller förtroende och tålamod.
Snälla Skanova och FSData, jag vill kunna läsa mina mail. Nu.
Hm. Spamkommentarer i bloggen. Från ett svenskt sökmotoroptimeringsföretag. Känns ju seriöst och bra. Inte. Er kommer jag inte att anlita.
Dagens fynd är en bunt med gamla tidningar. Återigen ur ett nummer av Zmag@zine från 1995:
”Via dator, modem och ett kommunikationsprogram ligger en helt ny värld och väntar. Där Internet handlar om information rör sig BBS:erna kring mötet – det som ger människor en ny vän-, kund- eller medlemskrets. Eller nya åsikter.
Rötterna återfinns i USA, i 70-talets pojkrum, där en stor del framför allt datorintresserade tonåringar kunde möta jämlikar, konversera och förstå den nya digitala miljön.
Nu har BBS-idén lyckats få fotfäste i de politiska partierna, kommuner, intresseorganisationer, kyrkor, skolor, media och företag. Antalet användare är svårt att uppskatta men det rör sig om tiotusentals och skaran växer lavinartat.”
Det vi idag kallar sociala medier är alltså inget nytt. Det började redan i sjuttiotalets pojkrum. Och visst är det intressant att man 1995 betraktade internet som ”information”, inte ”dialog”?
Det var då det. För femton år sedan.
”Vägen ut på Internet kräver självdisciplin. Eller välbevandrade vänner. För de enträgna väntar lön för mödan – stora informationsvågor som för dem över oceaner på nolltid är en hisnande upplevelse.”
Året är 1995. Tidningen heter Zmag@zine (ja, med snabel-a) – Guide till den digitala revolutionen. Intressant och smårolig att läsa så här i backspegeln.
Det är inte bra när glappet mellan reklam och verklighet blir för stort. Enligt egen utsago är Posten E-handlarens bästa vän, men är det verklighetsförankrat? Och hur ska man kunna leva upp till detta när man inte klarar av sin egen e-handel?
Inga reklamkampanjer i världen kan hjälpa upp en värdelös service. YouTube-klipp och en twittrande expert spelar ingen roll.
Att beställa något från Posten.se skulle kunna vara så smidigt, men nästan jämt* blir det fel:
Dessutom är telefonservicen under all kritik. Som kund ska man inte behöva ringa runt och nonchalant vidarekopplad från person till person, den ena mer oförstående än den andra. Det absolut mest irriterande är när man blir bortkopplad och måste ta om telefoncirkusen från ruta ett.
Bättre än så här kan ni, Posten.
*Baserat på egenupplevda upplevelser som företagskund det senaste året. Andra bloggar på samma tema: Posten – vems bästa vän?
Apropå tidigare nämnda Flattr, så menar Copyriot att press och bloggare ger en missvisande beskrivning av vad Flattr går ut på (Kanske har det att göra med informationen som Flattr själva skickade ut tillsammans med inviterna?). Intressant bloggpost med efterföljande kommentarer.
I en annan tid skulle det säkert ha hetat: ”Jag räknar till tio och tar ett djupt andetag”. Idag heter det: ”Jag räknar till tio och googlar”.
Tänk vilken tur att vi har Google :)
Kommentarer