Magkänsla

Omtumlande dagar. Tydliggörande dagar. Vad är viktigt och inte viktigt? Värderingar? Vilken riktning är rätt håll? Ibland önskar man att någon annan bara kunde bestämma allt som måste bestämmas. I andra fall bara man vet. Det känns i magen. Skön känsla.

Företagare är overkliga

Många system tycks utgå från att folk inte vill jobba och att folk fuskar på grund av detta. För ett sådant system kan det vara hyfsat svårt, ibland omöjligt, att förklara att man jobbar 200%, på jäkligt obekväma tider, utan kompensation för övertid, med en riktigt usel timlön och ibland utan varken lön eller semester.*

Men hallå. Vem jobbar utifrån sådana förhållanden? Är inte det typ olagligt?

Jag skulle tippa att merparten av egenföretagare och personer som driver företag jobbar så, åtminstone under vissa perioder. Men ajabaja för den som blir sjuk – det kan vara en administrativ omöjlighet att räkna ut eventuell ersättning ;)

*Nej, jag varken gnäller eller är sjuk. Jag tog mig bara friheten att reflektera över dessa system- och verklighetskrockar som ibland uppstår i en företagares vardag. Läs med fördel in glimt i ögat och ironi i ovanstående rader. Jag gillar mitt jobb. Nästan jämt :)

Att driva företag och vara mamma

Jag känner många företagare. Många av dem är kvinnor. Men jag känner inte någon* som hade sitt företag först, och sedan fick barn. De företagsägande kvinnor jag känner har alltså inte barn, eller startade företaget först efter att de blivit mammor**.

För tre-fyra år sedan hade jag en idé, om att skriva en bok. Om hur det är att vara företagare och bli förälder. Och då mamma, framför allt (för företagande pappor kan ju inte vara föräldralediga, de ”har ju eget” med allt vad det innebär…)

Jag gick rätt långt med min idé, gjorde research, pratade med mammor och idéade. Jag kom fram till flera olika saker. Bland annat att de system som finns (föräldrapenning, dagis med mera) bygger på att man har en fast anställning, fast lön, regelbundna tider och en arbetsgivare som inte är man själv***. Ibland är vissa saker rent av diskriminerande. Förmodligen bara för att den som författade paragraferna inte tänkt på att gravida kvinnor faktiskt kan vara företagare.

Efter lite påläsning och research kom jag fram till (och svor över) att mitt ”problem” inte var särskilt vanligt. Jag lyckades knappt få tag på någon som hade drivit företag först, och sedan blivit mamma, trots att jag kontaktade stora företagarorganisationer (som varken hade register eller möjlighet/lust att kontakta medlemmarna kring ”sånt”).

De personer jag fick tag på hade lagt ner företaget i samband med graviditeten****. Andra hade startat företag i samband med föräldraledigheten, eller långt efter de hade blivit mammor, när barnen ”blivit större”. Några hade valt att starta företag istället för barn (alltså när man fått besked om att man inte kunde få barn). Både att starta under föräldraledigheten och ”istället för” verkar vara relativt vanligt faktiskt (intressant).

Så, om ingen hade samma ”problem” som jag, vem skulle vilja läsa en sådan bok? Problemet ifråga var alltså hur man i hela friden driver ett företag vidare och samtidigt blir mamma.

Jag skrev aldrig boken (och kände mig ensammast i världen en stund), men jag drev företaget vidare. Fick världens bästa son. Skrev en annan bok, som blev klar en vecka före världens bästa dotter anlände.

Och det gick. Det går. Och det är underbart, överjävligt och fantastiskt. Allt på en gång.

—-

Och varför kom jag att tänka på det här just nu? Jo, för att jag fick syn på mamtreprenör.se. Jag var visst fyra år före min tid ;) Jag önskar verkligen stort lycka till med projektet och hoppas att det kommer att finnas mer information, ett bättre anpassat system och ett bemötande med andra attityder för blivande mammor med företag framöver. Och, jag är visst en… mamtreprenör. Se där ja, det var mer än vad jag visste! (Och så undrar jag ju naturligtvis när vi får se ett papptreprenör-projekt… för visst går det att vara föräldraledig även som företagare, oavsett man är mamma eller pappa.)

*Jo, en, men hon la ner sitt företag när hon blev mamma.

** Jag menar naturligtvis inte att det skulle vara ”sämre” att starta företag efter att man blivit mamma, bara att det är en annan situation.

***En av mina egna favoriter:
Person på försäkringskassan: ”Men, det är ju du som intygat din egen årsinkomst här…?”
Jag: ”Ja… Jag är ju min arbetsgivare?”
Försäkringskassan: ”Men finns det ingen annan som kan intyga din inkomst?”
Jag: ”Njae?”
Försäkringskassan: ”Typ nån anställd eller så?”
Jag ”??? Är det inte bättre med bolagsrevisorn i så fall?”
Försäkringskassan: ”Ja, det var en bra idé.”

**** Jag har full respekt och förståelse för beslutet att lägga ner sitt företag när man blir förälder. Det var dock inte det jag ämnade göra.

Sociala medier ger fler företagare?

Med hjälp av sociala medier får vi lättare att nätverka och en realistisk effekt av sociala medier är att många kostnader för att driva verksamhet på sikt kommer att minska. Detta kommer att leda till fler företagare. Allt enligt ny rapport från nationellt IT-användarcentrum*.

Ja, jo. Kanske är det så. Den som lever får se. En kvalificerad gissning är att sociala medier även kommer att leda till att arbetsgivare och arbetssökande får lättare att finna varandra. De som idag väljer att starta eget på grund av att det är svårt att hitta jobb inom sin nisch kanske skulle välja bort egenföretagandet under sådana omständigheter. I så fall är det inte givet att sociala medier skulle leda till fler företagare.

Jag vet inte hur det ser ut idag jämfört med för låt säga 30 år sedan. Har Sverige procentuellt sett fler egenföretagare idag? (Vore intressant att ta reda på.) Idag är det ju till exempel väldigt mycket billigare att låta producera trycksaker och säljmaterial. Idag kan man ha en egen skrivare istället för att gå till ett tryckeri. Har det påverkat andelen företagare? Är det fler som vågar starta eget idag för att det är billigare att marknadsföra sig själv?

*Läs mer: Pressmeddelande om studien från Uppsala universitet.

Är du lite sådära… entreprenöriell?

Dagens ord: ”Affärskreatör” (eller om ”entreprenöriell utmaning” vinner, jag vet inte :)

”Handelshögskolan i Stockholm har glädjen att presentera Årets Affärskreatör 2011. En entreprenöriell utmaning där unga individer, genom sina idéer, visioner och genomföranden kvalificerar för en studieplats vid ett av kandidatprogrammen vid Handelshögskolan i Stockholm inför höstterminen 2011.

Handelshögskolan lägger stort värde i affärsmannaskap och entreprenörskap och vill uppmuntra ungas kreativitet och passion till att driva igenom idéer till verkliga projekt. Årets Affärskreatör 2011 är en person med stort inflytande på andra unga människor, både entreprenöriellt, men även generellt. Personen har vågat framhäva sig själv som en förebild och talesperson inom sitt kunskapsområde viket har banat nya vägar för andra unga.” (originaltexten finns här)

Jösses. Vad många floskler. Bra jobbat! :)

Även om jag inte riktigt orkar sätta mig in i vad det handlar om är det säkert bra (ja, det tror jag faktiskt, på riktigt). Men. Om man är riktigt, riktigt driven. Sådär sugen på att göra slag i saken, omsätta en idé i praktiken, nu och med detsamma… och om man dessutom är kapabel till att göra det… 

Sätter man sig i skolbänken då? Vill man det? 

Ja, det kanske man gör. Ja, det kanske man vill (men varför då?).

Vad vet jag.

Ett roligt jobb

Jag jobbar som jag gör och med det jag gör först och främst av en anledning – jag vill ha ett roligt och utvecklande jobb. Det kan ju tyckas lite naivt. För jobba ska väl inte vara roligt? I alla fall inte alla dagar? Eller?

Kanske är det lite Jante inblandat i det där resonemanget, vad vet jag. Men jag vill ha ett roligt jobb. Alla dagar. Sa hon med en dåres envishet.

Men faktum är att det inte är så lätt alla gånger. När man minst anar det drunknar man lätt i administration, planering, siffror och annat tråkigt. En kreativitetsdödare och fiende nummer ett för en entreprenör och företagare. Jag tror att det är vad Dan har försökt sammanfattat i sitt stiliga diagram.

En ledig kommentar

Det är inte ofta det händer, helger inkluderat – men ibland är jag ledig. Alltså helt ledig som i inte kolla mail, inte vara anträffbar i telefon. Denna veckan är en sådan vecka. Helt ledig är jag väl inte, men i stort sett. Jag kollar mail när jag kan (inget autosvar den här gången), men jag är relativt ”oanträffbar” på grund av diverse logistik som inte har med jobbet att göra.

Det är en lyx att få ha ett så roligt och utvecklande jobb som jag har, jag har själv valt mitt jobb och min arbetssituation och trivs.

Mitt arbetsschema är kanske lite mer oregelbundet än många andras och vissa veckor har (för) många arbetstimmar, men för det mesta trivs jag utomordentligt bra. Min (arbets-)vardag är nog mycket typisk för en genomsnittlig företagare, helt enkelt.

Ändå är dagens kommentar lite typisk. Någon sökte mig på telefon. På min inrådan svarar en kollega ”hon är ledig”.  Någon svarar då något i stil med ”Jasså kan hon det, är inte hon företagare?”. (Självklart är det tråkigt att höra en sådan kommentar, även om den eventuellt var menad som ett skämt, när man gör allt och lite till för att ”alltid” vara så anträffbar som möjligt utan att kunna dela sig i tio delar.)

Det lite lustiga är att kommentaren kommer från någon som har bett mig föreläsa gratis. Och då undrar jag stilla… Har jag råd med det? Jag som är företagare?

Verksamt eller overksamt?

Tillväxtverket, Bolagsverket och Skatteverket har tillsammans tagit fram webbplatsen Verksamt.se (betaversion som ska lanseras på riktigt till hösten), med syfte att förenkla för landets företagare. Förhoppningsvis blir sajten bättre. Just nu känns innehållet ganska stereotypt:

”Att leda ett företag i tillväxt handlar också om att inse vikten av att anlita experthjälp. Kanske kan du anlita någon som är specialkunnig i din bransch under några månader, för att bygga upp ett nätverk eller dataprogram exempelvis. Har du skött din egen bokföring i den enskilda firman kan det vara dags att skaffa en bokföringskonsult eller revisor när företaget expanderar. Beroende på vilken bransch du verkar i kan olika typer av experter vara guld värda, kontinuerligt eller i perioder.”

Ja men vad bra, då anlitar jag en expert då, tack för tipset! :)

Jag har två generella tankar om den här typen av information:

1. Den verkar alltidvara skriven av personer utan egen erfarenhet av att starta eller driva företag (teori är en helt annan sak än praktik, kanske särskilt vad gäller företagande), vilket ofta gör innehållet ganska platt och intetsägande, ibland skrattretande. 
2. Många gånger formulerar man sig på ett sätt som idiotförklarar enmans- och småföretagare. Vi är faktiskt inte dumma i huvudet.

För mig verkar det som att Verksamt.se är precis det som det statliga initiativet Nystartskontoret planerades vara som jag förstod det. Ska Nystartskontoret finnas på webben också? Blir inte det onödigt dubbelt då? Och dubbelt så dyrt?

För övrigt förstår jag fortfarande inte riktigt tanken med Nystartskontor (t.ex Mind your own business i Göteborg) på orter som även har Nyföretagarcentrum. Blir det ändå inte på något vis att staten konkurrerar med staten? Eller kommunen med kommunen? Eller staten med kommunen?

Hur det än ligger till tycker jag att det verkar som en onödig och kostsam dubblett. Värksamt.

Den ofrivillige chefen

Att vara chef är inte alltid det lättaste. Chefer är väl alltid mer eller mindre knäppa? :)

Jag misstänker att det är både en och annan som ”råkat bli” chef, inte minst många egenföretagare (jag själv kvalar in där). Man startar i helt egen regi, men när verksamheten sedan växer så blir man ofrånkomligt ”chef”, såvida man inte anställer en VD, men det känns ju inte riktigt som något man gör i första taget.

Jag hittade en intressant och modig blogg häromdagen. Den skrivs av en nytillträdd chef som bloggar om sin vardag. Lärorikt och tänkvärt för både befintliga och blivande ”ofrivilliga chefer”. Nybörjarchefen.

Papper nu och då

Det är lite lustigt ändå. Här sitter jag och ojar mig över papper och annat administrativt pyssel. När månadsskiftet närmar sig är det alltid lite mer att tänka på. Av allt det som rör företagande så är papper det som intresserar mig minst. Ändå är det relativt lite papper, egentligen. Det mesta är ju datoriserat, nuförtiden.

Tänk, för runt femtio-sextio år sedan, så hade min farmor svårt att sova vid den här tiden i månaden. Hon var orolig för alla kontanter under huvudkudden (!). Prydligt sorterade i kuvert låg de där och väntade. Det var alla lönekuvert som skulle delas ut dagen därpå.